Vart ska jag börja ?

Kanske mitt i ? är ju inte direkt i slutet än.. lär väl inte vara dags för det på länge.

Trodde aldrig att jag skulle nämna detta i en text, inte ens att tänka det men det är faktiskt så jag känner:

Det ska bli SÅ skönt att få komma hem snart, jag längtar hem !

Av de gånger som jag varit hemma nu under sommaren så har jag vid varje tillfälle som jag öppnat dörren och gått in fått den där känslans av att NU ÄR JAG HEMMA! Det är helt fantastiskt och faktiskt första gången det ens har uppståt.

Efter en lång dag med tankar och funderingar så har jag gått därifrån med massor.

Lite utav allt det som jag har lärt mig har gjort en viss skillnad i mitt liv. JAg mins vad min handledare på min LIA plats sa åt mig "efter detta så kommer du säkert att få en helt annan syn på..." Och faktiskt det har jag, vilket gör ganska ont i mig för jag liksom inte kan hantera det på ett annat sätt just nu... Jag behöver tid.

En person jag talade med sa mig även att detta är inte bara en utbildning utan man växer som person också.

Det kan jag hålla med om och väldigt mycket som har hänt har kommit upp till ytan och det är väl det som gör att jag ser allting på ett helt annat sätt.. även fast att det är en tid som jag aldrig kommer att få tillbaka, föresten så valde jag aldrig det. 

Här och nu är det som gäller, men det är jag som väljer VAD som ska stoppas där i.

Det var helt rätt i tiden.

Vet inte hur många gånger jag fått frågan, vet inte vad som är rätt svar nog.

Det förändras med tiden... 

Det jag kan få bekräftat nu i efter hand att det som skrek, som jag inte kunde få tyst på innan...

Det frösvann när jag lämna staden.

Han sa det till mig "du är där jag är fast för mig tog det väldigt lång tid att komma HIT... du är så pass mycket yngre än mig, du kommer att komma långt"

Det värmde, kanske är det så - jag har nog aldrig tänkt så mycket som jag gör idag.

Kanske är det min djupa sida som tagit mig hit.

Varför kastar jag hårda bollar på mig själv imellan åt ?

Varför har jag så svårt att se det som andra ser på mig ?

Jag är inte DÄR än, men en vacker dag så är jag det. 

3 veckor kvar, sen lämnar jag det här bakom mig. Utvecklas ännu mer och ser mig om.

Nej jag är inte HON längre... 

Alla dessa HON som jag varit...

Jag är jag nu, den jag länge har letat efter.