"Jag går inte isär när jag går med dig"
Metaforer, överallt vart jag än går och det vägleder mig och med det ger det mig massor förståelse.
Jag bygger mina egna och med det blir valen enklare.
Inte för att jag råkar göra det bara för stunden... utan det har alltid pågått så länge som jag kan minas.
"Varför ska du göra massor med texter? Kommer du att vilja ha dom när du blir äldre?"
Svar JA!

Mitt liv, mina egna sätt att sätta ord på händelser och med det kan jag direkt känna känslan och komma ihåg mig DÅ... dom tiderna, vad slogs jag med då och hur kom jag ur det ?
Med en text, ett ord kan beskriva så mycket för mig.
Bara för att jag kan relatera till den.

Med det får jag frihet.

Mitt sätt att läka och komma på fötter igen är genom musik, endast.
Jag fångar känslan, orden och förståelsen.
Bildar min egen uppfattning och bygger upp igen, min värld, min bild på mig och blir stark.

Genom texterna kan jag förlåta och se på saken på ett annat sätt då jag byter perspektiv.
Alla dom gångerna jag känt att jag aldrig kommer att ta mig ur situationen som varit jobbig för stunden... då allt har känts hopplöst och omöjligt. Just dom stunderna... har nog varit dom viktigaste för mig då jag verkligen utvecklats och lärt mig. Jag hyllar dom stunderna för dom har format mig till någon som jag idag älskar.

Det finns ingen jag kan lägga skulden på för att jag själv inte vågar då det är jag som lägger mina egna begränsningar. Valen är enbart mina.

Jag tänker aldrig leva efter begränsningar som är grundad i rädsla. Aldrig !

Nästa text är sjukt efterlängtad. Den säger allt och jag är helt oklar med vilket typsnitt jag nu ska välja... då det finns hur många som helst.

Det hinns !