Funderar, tänker och reflekterar.

Vissa saker förtränger jag för att tiden går och ibland blir jag överraskad när jag blir påmind. Vad mycket vi går igenom egentligen, näst in till varje dag och vi fixar det ! Helt otroligt.

Vissa saker glömmer jag bort fast det är en självklar grej ändå. Jag vet om det men det liksom är inget jag går och tänker på.

Det här med tattueringar liksom... Dom sitter där av en anledning så jag ser dom så naturliga som om de alltid suttit där. Många av dom är privata, dom har en historia som präglat mig. Jag har inget svårt att prata om det... Men det är ganska svårt när andra "vad står det?" Haha... Ja det står en text men bakom dom finns en innebörd.

Det är det som gör tatueringar för mig väldigt privat... Och med det är det ett minne eller en påminnelse om mig förut - en strävan eller en spark i röva och därför ibland glömmer jag bort dom... Eftersom det är så självklart att dom sitter där dom sitter. Jag kan inte alltid säga vad det står på ryggen, jag kan texten men den har en betydelse över något. Det gör ont på något sätt när folk läser den... För dom hajar inte. Jag kräver inte att andra ska förstå... Och kan inte Heller hindra att andra läser... Men det jag menar är att det är inte bara en text... Den innehåller så fruktansvärt mycket mer för mig.

Idag känns det så oerhört konstigt när jag tänker tillbaka... Det känns som det aldrig har hänt... Men samtidigt så måste det vara ett gott tecken - ett ärr på utsidan som egentligen kunde ha varit en tung sak att bära på, men den har fått en fin mening och ett annat sätt att se på saker och ting. Som sagt det är inte BARA en text som är till för att andra ska läsa den... Den är till för mig för att faktiskt få perspektiv och en spark i rören


Jag är långt därifrån nu, jag har tagit stegen - jag hittade tillbaka :)