Det händer mycket otäckt i världen... jag har varit rädd fast mest arg över det. Visst ska man ta det media sänder på allvar men samtidigt blir det lite för mycket, iallafall för mig. Det Jag mest blir arg för är att jag är född i ett land som en gång var eller upplevdes va fritt och vänligt, självklart förändras synen efter ju äldre jag blir men att just nu vara observant och titta mig bakom axeln... det är inte min grej. Fast Jag gör det för att vara säker. Det jag mest är rädd över är det som finns i min närhet, dom som står mig nära, jag går och är orolig över dom. Samtidigt som med den rädslan väcks ett kontrollbehov att det inte hänt dom något.

Detta får mig att inse att denna dag kan vara min sista.. fast så är det varje dag eftersom facit finns inte i livet, det är här och nu som gäller och konsekvensen som blir av det. Livets skola...
Jag kan gå och vara orolig över att någon spränger sig själv när jag går på stan eller när vem som helst går på stan... samtidigt som jag kan dö vilken minut som hälst av en sjukdom eller olycka. Inte för att jag tänker på det.. jag har inte funderat så mycket på det för att jag själv inte är redo eller klar än. Det som är viktigt är att måna över dom som man har nära och vara ödmjuk. Även fast världen ser ut som den gör är vi också en del av den och den påverkas av det vi gör. Att leva som om det vore den sista dagen eller carpe diem, you namn it.. glädjs åt det som finns och fokusera på det positiva, det som ger en något. Jag tänker fokusera på livet, det som påverkar mig positivt och skita i det som kan hända. Medveten om det är jag... men inget ska göra så att jag slutar leva eller begränsas, det är det dom vill, sprida skräck och rädsla. Men som sagt jag kan inte påverka när eller om... leva i nuet och göra saker som jag mår bra av, umgås med dom personerna som ger mig något positivt och skita i det som egentligen inte spelar någon större roll.

Vad är livskvalite ?


Precis !

Jag väljer att leva i nuet.