Direktlänk till inlägg 16 juli 2015
Lägenheten i sig kanske är inte är den bästa... men absolut den mysigaste jag har haft.
Visst Så är det jäkligt tröttsamt att jaga fastighetsskötaren som enligt besiktnings protokollet ska ordna en del här... när han inte svarar eller ens dyker upp på avtalad tid.
Det stör mig rejält och det tar emot till viss del att vara hemma då saker och ting faktiskt inte fungerar som det ska.
Jag har klagat tillräckligt över lägenheten, det är dags att faktiskt se det braiga med den också. Den Är nymålad och fin, jag har på sätt och vis kommit lite iordning och den är rent charmig i sig. Det bästa är ju faktiskt att den är min, jag har en egen lägenhet trots bostadsbristen som jag genom ren tur tacklade på 2 veckor.
Men !
Ja.. det finns alltid ett "men" med i bilden.
de flesta av mina tydligaste minnen härifrån... där jag härstammar ifrån är från promenaden ... den dagen jag bestämde mig. Att jag på något sätt talade ut med mina dåvarande vänner att jag måste ge mig iväg, göra något för min egen skull och på nått sätt gå vidare ifrån där jag då var.
som Den envisaste personen som jag känner, mig... så är detta så typiskt mig. Jag har sett detta mönster i olika faser genom mitt liv. Att en gång faktiskt vara överens med mig själv att släppa och gå vidare men lik förbannat försöka en gång till bara för att jag ska vara riktigt säker på att jag inte ångrar mig eller gjort ett sånt därnt spontant ingrepp igen.. oavsett situation.
Jag ångrar mig inte att jag tillslut hamnade här igen, detta gör mig bara mer säker. Jag älskar att kunna träffa mina älskade vänner och min familj, det är liksom inte det. Jag har fått tillit till dom på ett annat sätt med hjälp av distansen som jag vande mig med då jag flyttade härifrån. Det handlar liksom inte om mina relationer i detta fall utan mer om mig och vad jag känner.
Jag älskar mitt jobb, vilket jag aldrig tidigare har upplevt.. alltså min plikt och uppgifter inom yrket. Jag har funnit det jag faktiskt vill göra en tid i livet framöver, vilket jag är väldigt lycklig över.
Det jag vill någonstans är att inte vara kvar just här där jag befinner mig för tillfället. Jag har som jag känt tidigare gjort mitt här, där jag någonstans känner mig klar. Hjärtat bultar för stan och likaså värmland där jag också är klar. (Men fortfarande kommer jag på mig själv säga "hemma i värmland"). Där på nått sätt kände jag mig för första gången hemma och livet blev på riktigt och utvecklades väldigt fort.
haha Jag vet att jag är fröken tvärt emot och jag vet att aldrig människan blir nöjd. Eller jo kanske. Men Det jag känner måste jag gå vidare med, jag vet inte när och absolut inte var. Jag vet bara att jag måste lyssna på mig själv.
Fast fram tills dess så ska jag göra mitt bästa, vara öppen och fokusera på det som är positivt.
Saker och tinga ändras... likaså jag.
Tiden går fort och det var säkert över ett halvår sedan jag skrev någonting? Jag var bättre förr helt enkelt... På att skriva av mig och att vara mer noggrann med uppdateringar. Men huvudsaken är att jag gör det nu, när det är tid för det och att...
Vissa morgnar är tidigare än andra, rätt skönt att bara känna att tid finns för att bara lägga sig och bara va efter frukosten. Mys att det är lite mörkt ute fortfarande, det finns ju en charm med alla årstider. Ska försöka göra ordning mig om...
Påväg, på ett tåg ! Det var länge sedan som jag åkte tåg nu och speciellt ensam ! Så lite konstigt känns det att åka själv - saknar min Fredrik redan! Men helgen kommer att gå väldans fort, så jag kommer att överleva ! Är på väg "hem" till Norrkö...
Höst, det låter lite deppigt.. Men jag tycker om hösten ! Den är så mysig ! Jag träffa en tjej för ett par år sedan under min utbildning som på nått sätt lärde mig att tycka om hösten och vilket mysig period det faktiskt är. Tjejen hade ljuslyktor i ...