Vi sprang och sprang men tiden han ikapp.

Typ så. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... jag är bara så sjukt trött. Bärt en massa saker, vet inte hur många gånger jag sprungit i dessa trappor idag.. men lägenheten är TYP tom nu. Helt otroligt... vart får jag kraften ifrån ? Kan det vara min odiagnostiserade adhd som spökar ? Jag antar det.

Envisheten, temperament och lite jävla anamma räddar mig i dessa stunder.

Jag borde köra på mer... men jag är helt slut. Jag måste förbi gymmet idag också... haha vilken jävla dag ! Och hela torkrummet är fullt också.

Mycket också... låt helgen och veckan gå fort... jag vill bara iväg nu.

En sak är säker.. det kommer aldrig att bli som förr :)