Ibland förvånas jag... eller vadå ibland nästan hela tiden speciellt över mig själv. Den tysta, blyga och försynta tjejen som knappt våga säga ifrån och lät de flesta köra sina race och stod inte upp för sig själv har left the bilding... helt sant !

Igår var tankarna för stora för att rymmas inombords, jag kände hur det rök ur öronen och det blev för mycket... telefonen gick i ät och helt ärligt så är jag så trött på telefonen, distansen ifrån alla nära och hela jävla situationen... men jag vet att detta hänger på mig, jag måste ta tag i min situation och göra det bästa för mig. Efter att ha talat om samma sak med ett flertal personer över en situation så hörde jag tillslut själv att detta är inte sunt för någon...

Idag ska jag till skolan och prata och till nästa vecka byter jag kommun och län för att ha praktik någon helt annanstans.

Det jag är mest glad över är att jag reagerar och lyssnar på mig själv och framför allt ger mig den respekten.

Jag har aldrig varit med om liknande och tänker inte fortsätta och tillåta sånt.

Jag är så sjukt tacksam för alla människor som finns runt om mig, som stöttar, lyssnar och finns. Jag älskar er jag är så trött på detta avstånd !