På en buss, just nu med uppehåll i Örebro - nu åker vi !!
Ja jag bytte tåg mot buss... för att kunna dra ut på tiden så mycket jag kunde. Det börjar bli jobbigt att åka ifrån. Jag tänker att jag ska inte tänka på att det är Hej så länge.. utan glädjas åt den tiden som finns tillfälle för... men i praktiken är det skit svårt.
Jag blir jätte nere och trycker mig allt närmre och vill verkligen inte att tiden ska gå en sekund till, kan jag inte få mer tid ??

Det är hemskt, speciellt när jag aldrig upplevt dessa känslor för någon annan människa innan, det är sjukt !

Självklart är jag så tacksam att jag får känna dessa känslor och att de är så sjukt tydliga. Dom går inte att beskriva.

Jag trodde som i de flesta andra fall där jag blir överbevisad att jag inte kunde känna känslor, inte för någon annan så. Jag är liksom fortfarande förvånad och blir det mer och mer för varje gång... den människan, han är jag så fruktansvärt kär i så jag finner inga ord att kunna uttrycka mig. Orden finns inte, men jag känner dom i en annan form rent mentalt och psykiskt.

Nu är jag på väg hem och känner mig som en bitter tant.. som inte alls vill åka någonstans egentligen ! Men hon måste !
Sätterna i bussen är över förväntat jävligt sköna så det är ett plus iallafall.

Mot värmland och ett par dagars arbete ... snart drar jag igen ! Var så säker !!