Så rätt men ändå så märkligt.
Ett fint avslut, ett utav dom finaste jag någonsin varit med om och med det så kommer det betyda så mycket för mig. Idag har jag lärt mig att ta ett beslut oavsett om ena delen säger nej och den andra ja, det vill säga ett kanske och för mig är det enda rätta att tacka nej.
Visst gör det ont, något så fruktansvärt men det är idag och kanske under en period framåt men jag måste ta mig igenom det. Det är att ta ett aktivt val.
Jag är stolt över mig själv, jag var uppriktigt och ärlig. Jag fick ärlighet tillbaka, jag är så tagen av ögonblicket att jag faktiskt skulle kunna ha stannat i det längre.

Även om det är sorgligt så är det det vackraste som än så länge har uppkommit i mitt liv. Jag har varit väldigt försiktig med att använda ord för jag var osäker. Men jag vet att jag kommer alltid att älska och respektera denna person oavsett utan att ens tycka det låter klyschigt. Den har påverkat mig och jag kan bara vara tacksam, vilket jag alltid kommer att vara.

Det gör ont.

Jag ska aldrig säga aldrig... men den där känslan, i kroppen och i sinnet kommer vara svår slaget, men för det ska jag aldrig sluta vara nyfiken på människor och vara öppen själv. Detta ska jag bevara, jag ler samtidigt som jag gråter.

Det finns en mening med situationer och personer som kommer in i ens liv, jag upplever detta så positivt och vill tro att detta var vår mening - att älska någon samtidigt att låta det vara - det kan inte gå på något annat sätt.

Jag trodde faktiskt aldrig att någon skulle kunna influera mig och få mig känna något så här. Det vackraste som finns.


Jag kommer alltid att älska dig. Nu vänder jag blad och lägger fokus på det som är menat - mitt liv, min utbildning och mina fina vänner och familj <3

Tack för att jag fått någonting nytt att sträva efter och nya kriterier på hur en prins skall vara, jag är dig evigt tacksam !