Påväg - jag sitter här och mins tillbaka på hur jag resonera då, vem jag va för ett år sedan precis samma tidpunkt. För det första fick jag mitt besked en fredag, då jag precis hade slutfört mitt jobb i vanlig ordning med städet och skulle hem för att sova och ladda för att jobba natt. Kuvertet låg innanför dörren, tanken 'ska jag öppna eller ska jag skita i det?' Kom... jag visste att jag inte skulle kunna somna om jag inte öppna det.. men rädslan för vad som stod i det skulle göra att jag inte skulle kunna somna heller..

Jag öppna det och förvånad utbrast jag 'det är inte sant!' Jag kom in och jag började gråta...

Oj, livet förändrades direkt.. eller det kände jag då. Hur skulle jag hinna och säga Hejdå och fixa allt innan ?

Det blev många funderingar och rädsla för framtiden ... ja i vanlig ordning.

Jag kan säga nu att utbildningen har verkligen givit mig mycket, mer än vad jag trodde att den skulle göra. Sen att detta var en dröm... som kom i uppfyllelse ? Sen när händer det mig?
Det bästa jag någonsin har gjort.

Lämna allt i en röd liten bil, slagit mig fram under terminerna.. för visst har det varit tufft men roligt under hela tiden.

mycket har hänt med mig, förståelsen, resonemanget & mig själv har verkligen uppdaterats och insikter över det som har varit har jag accepterat och respekterat.

Det där med att fly hem till mitt förflutna var verkligen det bästa.. förut men idag känns det helt annorlunda. Jag hade kunnat stannat kvar faktiskt. Visst så ska det bli roligt att träffa vänner igen och få prova på nya erfarenheter arbets mässigt. Men... som sagt, det fanns en god anledning den dagen jag tog beslutet att söka mig därifrån... och så är det. Men nästa sommar, då blir det annat.. säkert är jag lika rädd för nytt som jag var för ett år sedan..
Men då är det annorlunda.. för jag fixade det innan, jag tog mig till något nytt på egna ben.

Nu ska jag blicka fram för en bra sommar ihop med vad jag uppskatta<3

Hittade fint klotter i stan och jag håller med!

Jag är ju lite utav en nörd, en rosa-nörd till och med.
Det blir mer synligt när man kommer in i mitt kök... och detta har följt mig i ett par år, att det som köps in till köket skall vara rosa...

Jag var något skeptisk när jag precis hade flyttat hit när skåp luckorna var gammaldags gröna... ja förstå vilket problem va ;)
Men jag känner idag något slags potential ändå...
Det fanns Såna dära mått som var populärt för... fast jag tog bort dom och placerade saker som jag tyckte var finare att ha där istället

Sån är jag och jag trivs.

De flesta som kommer hem till mig frågar alltid, varför rosa?
Jag blir lika full i skratt varjegång när jag tänker tillbaka... självklart så finns det en orsak till det och det finns bara ett ord för det :självständighet.

När jag för första gången flyttade till en egen lägenhet så ville jag... eller det var viktigt för mig att fylla det med saker som Jag tyckte om, att det skulle synas att det var jag som bodde där och även att ingen kunde komma och bestämma hur det skulle se ut... ja, alla har vi vårat förflutna och mitt förflutna hade att göra med att någon annan bestämde över mig.

Sedan dess så har det varit viktigt att ha saker som jag kan identifiera mig med och jag mår väldigt bra av det.

Och jag gör det än, i min knasiga värld :)

Så mer rosa till köket <3