Påväg - jag sitter här och mins tillbaka på hur jag resonera då, vem jag va för ett år sedan precis samma tidpunkt. För det första fick jag mitt besked en fredag, då jag precis hade slutfört mitt jobb i vanlig ordning med städet och skulle hem för att sova och ladda för att jobba natt. Kuvertet låg innanför dörren, tanken 'ska jag öppna eller ska jag skita i det?' Kom... jag visste att jag inte skulle kunna somna om jag inte öppna det.. men rädslan för vad som stod i det skulle göra att jag inte skulle kunna somna heller..

Jag öppna det och förvånad utbrast jag 'det är inte sant!' Jag kom in och jag började gråta...

Oj, livet förändrades direkt.. eller det kände jag då. Hur skulle jag hinna och säga Hejdå och fixa allt innan ?

Det blev många funderingar och rädsla för framtiden ... ja i vanlig ordning.

Jag kan säga nu att utbildningen har verkligen givit mig mycket, mer än vad jag trodde att den skulle göra. Sen att detta var en dröm... som kom i uppfyllelse ? Sen när händer det mig?
Det bästa jag någonsin har gjort.

Lämna allt i en röd liten bil, slagit mig fram under terminerna.. för visst har det varit tufft men roligt under hela tiden.

mycket har hänt med mig, förståelsen, resonemanget & mig själv har verkligen uppdaterats och insikter över det som har varit har jag accepterat och respekterat.

Det där med att fly hem till mitt förflutna var verkligen det bästa.. förut men idag känns det helt annorlunda. Jag hade kunnat stannat kvar faktiskt. Visst så ska det bli roligt att träffa vänner igen och få prova på nya erfarenheter arbets mässigt. Men... som sagt, det fanns en god anledning den dagen jag tog beslutet att söka mig därifrån... och så är det. Men nästa sommar, då blir det annat.. säkert är jag lika rädd för nytt som jag var för ett år sedan..
Men då är det annorlunda.. för jag fixade det innan, jag tog mig till något nytt på egna ben.

Nu ska jag blicka fram för en bra sommar ihop med vad jag uppskatta<3