Jag vaknade till ett par minuter innan klockan, en knasig dröm... just en som kändes som verklig och i drömmen var jag verkligen i motsats till vem jag är egentligen... var arg på mig själv när jag vaknade.
Men det ordnade upp sig.
I skolan hade vi som jag och Madde kallar det "Frunch" = frukost innan lunch. Samt en uppgift att tala igenom ett par begrepp som stod på ett papper... en slags avslutning typ.
Vi gjorde klart rapporten idag som är godkänd *pjuh*.

Påväg en hem gick jag ihop med en klasskompis som skulle åt samma håll, alltid lika trevligt att prata :) fram tills bussen kom.
Jag hämtade mitt paket som jag nämnt tidigare och svängde förbi Sminkade affären som hade nedsatt pris på en ögonskugga som precis har tagit slut hemma, så det passade alldeles utmärkt.

När jag kom hem så slog det mig... ett läsår har precis snart passerat mig. Jag mins hur den sista veckan innan flytten var jobbig, när insikten kom att jag ska lämna mitt trygga liv som jag sprungit i så länge... det var riktigt otäckt med vetskapen om vad som skulle hända var noll. Nytt har aldrig varit min melodi...
Sen att lämna alla vänner, familj och den vackra staden till att bosätta sig någon annanstans där jag inte känner någon...

Det var mycket som snurrade i mitt huvud under den tiden och vid alla tillfällen jag hade roligt eller njöt så kom tanken 'ta vara på detta så länge du kan', den kom hela tiden.

Men här står jag nu, har inte varit på besök på länge i hemstaden. Men det är inget som jag direkt känner för? Självklart ser jag fram emot att få träffa och umgås med vänner som känner mig men någonstans känns det helt rätt att vara här också?
Ja, jag trivs faktiskt.

Mycket har förändrats för mig på en månad, många nya insikter och reflektioner på livet... sen var det ett tillfälle då jag talades vid med farmor, när hon sa 'snart ett år kvar sen får du flytta tillbaka' - då kom tanken "är det verkligen det jag vill?!".

Jag har sagt innan att jag ska återvända men jag väljer nu att låta det vara osagt.
Jag kan inte svara på om jag verkligen kommer att göra det. Jag menar, på bara en månad så har jag fått tillbaka min bästavän, Towe igen - ja alltså mig själv. Alla dessa visioner och önskningar som fanns innan då jag bestämde mig för att tacka ja till utb är tillbaka.
Jag kan aldrig vara säker på vad som kommer att hända, jag vill inte leva efter ett facit. Att leva med sig själv och enbart ha sig själv är ett heltids jobb... iallafall för mig. Så jag sätter som mål att jag ska gå klart utbildningen sen får resten visa sig.

Under resten utav denna dag så har jag städat, tvättat fönsterna och sorterat smutstvätten. Jag gav mig sedan ut på min löpar runda, sprang 1 mil på 56 min och det är fan i mej imponerande ! Klapp på axeln !

Resterande timmar av kvällen har jag bara varit och ätit polly.

Är inte livet fantastiskt ?
Joho ru !

OH yeah ! Mina byxor kom idag och även glajjerna, kepsen och jackan !!

Aj äm in löhwäh